Sjukdomskänsla
När vi kom hem från Ängelholm kände jag mig helt slut, en allmän sjukdomskänsla i kroppen, som om någonting ligger latent där under ytan, och bara väntar på att få bryta ut vid minsta tecken på svaghet. 
Jag gav efter för tröttheten, tog två Alvedon mot huvudvärken och la mig sen på soffan. Där blev jag kvar resten av eftermiddagen och kvällen. Med undantag för bergshundens lilla kvällsrunda. 
 Nu har jag faktiskt lagt mig redan.
Pratade en stund med sonen innan, när han stod ute i stallet och jobbade med fönstren som han renoverar. Jag berättade om tröttheten, att jag undrade om jag håller på att bli sjuk. Han svarade att jag nog bara var utmattad av att jag varit social de sista två dagarna, och jag tror faktiskt att han har en poäng där. Oavsett om de är mina bästa underbara vänner som är på besök, så tar det nog ändå lite på krafterna, och jag är ju redan helt utmattad sen innan. Därmed inte sagt att jag inte vill ha mina vänner här, de vill jag mer än något annat, även om jag kanske  blir trött efteråt.