I all sin plågsamhet
På golfbanan med sonen. 
 
Kallt men vackert. 
 
 Och så plötsligt när jag går där, så hinner tankarna och känslorna ifatt mig. Tänk om jag får ett besked imorgon. Och tänk om jag kommer tvingas fatta beslutet att låta henne somna in. Boka en tid, när man vet att hon från och med det datumet inte längre kommer finnas vid min sida, att hennes dagar fram till dess är räknade. 
 Bara tanken gjorde mig så genomledsen att mina ögon blev fulla av tårar, och mitt inre ångestfyllt. 
Jag försökte skjuta undan tankarna, men resten av banan, och hela vägen hem, förföljde de mig i all sin plågsamhet.