Böner i natten
Jag ligger vaken i mörkret på soffan. Månen lyser in för ett kort ögonblick, och gör allting ljust som på dagen. 
 
Jag kan se grenverket i de stora gamla träden  utanför  röra sig, gunga i vinden. Den lilla flickan står vid min sida i mörkret, jag kan känna hennes närvaro, och hennes sorg. 
Jag tar henne till mig, håller om henne, och tillsammans ber vi, till Gud, månen, stjärnorna och universum, alltings skapare, att Becky ska få en lätt övergång, och mottas med all den kärlek.
 
 
Jag släpper ut valparna, en snabb nattkiss, dottern sover som en stock. Jag kan höra dem gnälla missnöjt en bra stund efter att jag sen har återgått till mitt soffläge med Beckan. Det får vara så. Just nu är det jag och Becky, som det alltid har varit de två senaste åren. Du och jag Becks, genom allt, mot världen. Snart är det bara jag kvar. 
 
 
#1 - Ingebritt

Tänker på dej och din hund.

Svar: Tack 💕
kvinnanpataket.se