Lithium pest eller kolera
Somnade nio igår, fullkomligt utmattad, och blev väckt fem av valparna. De kändes okej faktiskt, och vid sju satt jag i bilen på väg till vårdcentralen. 
 
Provtagning avklarades på fem minuter, ingen kö, och sen körde jag hemåt igen. Under hela tiden öste regnet ner, och mina förhoppningar om ett fungerande avlopp inom en snar framtid, kändes oändligt långt borta. 
 
 
Läkaren vill att jag ska börja med Lithium i en låg dos för att minska risken i framtida depressioner och maniska perioder. 
Jag tvekar, för en av de vanligaste biverkningarna är acne, och jag kämpade under många år mot extremt svår vuxenacne med bölder i ansiktet, penecillinkurer i åratal, och sen en mindre evighet innan jag genom olika behandlingar till slut  fått bort de värsta ärren i ansiktet.
 
Känns allt annat än lockande att ens riskera det. Det i sig kommer utlösa en depression hos mig om jag måste se ut så igen. Sen risk för påverkan på sköldkörteln med minskad ämnesomsättning och viktuppgång.
 
 
Så, labil utan Lithium, eller fet och med bölder i ansiktet, och garanterat deprimerad med Lithium. Pest eller kolera. Jag tar pest tror jag. 😖🙃
 Nu ska jag fortsätta träna hundarna. Nu är det Neahs tur, efter att jag har varit ute med Noah, och något mer lättsamt följsamt än han, är länge sen jag haft i mitt liv.