Om det värsta händer.
Läckan har morgonmyst med dottern och mig i soffan framför tvn. 
 Imorgon åker vi tidigt på morgonen. Först till son och sambo för att lämna två av hundarna. Sen vidare mot valparna. Läckan följer med oss. 
 Läclan har varit trött sista dagarna. Gud jag hoppas verkligen att det inte beror på att hon trots allt är sjuk igen. Hon har ökat sitt vattendrickande markant, och hon tömmer lätt hela skålen några gånger om dagen. Jag vet att cortison gör henne törstig, men jag vet också att hennes njurvärden hela tiden balanserar på gränsen, och kan ge upp pga belastningen av cortisonet.
 
Men jag tänker inte ta ut någon sorg i förskott igen. Jag märker när det inte är värdigt längre. 
Ibland får jag känslan att hon håller ihop tills vi har hämtat de andra hundarna, så det ska finnas något som tvingar mig att hålla mig uppe, om det värsta händer och hon dör. Hon är klok och hon har en uråldrig själ, full av visdom, och vi har ett alldeles särskilt band mellan oss.
 
Och  oavsett hur ledsen du är, har du försökt deppa ihop och ha en hundvalp att ta hand om samtidigt?
 
Nej inte jag heller, men jag har haft valpar så jag vet vad det innebär. Ingen tid till att sitta och deppa i alla fall. 
#1 - Birgitta

Både du och Becky vet när det är dags.Lev i nuet och gläds åt de nya valparna! Ser fram emot bilder på de nya valparna, som kommer att få det jättebra hos dig och din dotter!Kram Bibbi

Svar: Tack 💕
Bilder kommer.
KRAM
kvinnanpataket.se