Övergiven
Dottern och jag har gått 6,5km på eftermiddagen med Läckan, och sen när mörkret föll, gick jag ensam med Gula hund,utan att känna någon oro eller rädsla. Idag njöt jag i fulla drag av det kompakta mörkret omkring oss, ljudet av mina skor i gruset, en kattugglas ödsliga rop, och gula hunds glädjefnatt över friheten. 
 
 
 
Jag undrar alltid när jag ser ett övergivet ödehus, vad som en gång har fått människorna att bara lämna det, för att aldrig mer komma tillbaka, eller åtminstone låta någon annan få chansen att ta hand om det. 
 
 
På baksidan står två cyklar parkerade,med platta däck och rostiga ramar. På pakethållaren växer det grön mossa.
 
Ikväll har vi kollat på Maria Lang på Netflix, jag har bakat fröknäcke och druckit ett glas vin. Dessutom har jag fått ett väldigt roligt besked idag, något som kommer bli så oerhört, galet kul, men självklart lite tufft också. Men något jag längtat efter att få göra länge.