Ser ni kärleken?
Både i förra inlägget, men också det här, ser jag den, kärleken mellan min dotter och Läckan. 
 
Min dotter har sina svårigheter, men hon är fantastisk med djur, och särskilt hundar, och Läckan älskar henne. 
 Idag lyckades Läckan med konststycket att läcka urin i soffan, under kuddarna och på själva fasta ryggstödet, trots att den var inplastad. Jag som är så less på allt tvättande, men framför allt, allt spring ner i källaren för att överhuvudtaget lyckas tvätta, utbrast åh nej nej nej, när jag fick syn på det, och skyndade mig att försöka rädda soffan.
 
Läckan gick till min dotter och satte  sig tätt intill henne . Dottern strök den mjuka pälsen och klappade henne. Läckan klippte med ögonen, sjönk ihop vid hennes fötter och somnade behagfullt med en stor glipa i mungipan och bara delar av ögonvitorna synliga. 
 
Dottern sa Mamma varför är hon så väldigt lugn? Är det för att hon är lugn lugn liksom, eller är hon ledsen för att du blev upprörd över soffan? 
 
Och  jag tänkte faktiskt detsamma och ett stråk av dåligt samvete kom över mig, en känsla när jag såg på hunden att hon var ledsen, men fick kärlek av dottern. 
 
Jag säger aldrig ett ord om att det är kiss överallt. Jag bara bäddar rent, torkar golvet, tvättar och städar just för att jag vet att hunden redan tycker det är jättejobbigt att det rinner och droppar om henne, något hon inte kan styra men aldrig frivilligt skulle göra inne annars. Det är inte hennes fel, så jag är tyst och städar. Men just idag undslapp jag mig några ord och förmodligen med en aning desperat ton i rösten, som inte var riktad mot henne, men på något sätt förstod hon ändå. 
 
 
 
 
#1 - Anita

Ja nog kan man förstå din frustration för det måste vara jobbigt men sådan tur att dottern fint tog hand om en ledsen hund. Så bra att hon är där hos dig för ni verkar ju vara bra för varandra.

Svar: Ja det känns som en bra lösning 🤗
kvinnanpataket.se